Jag tror alltid att jag ska kunna lura kylan, men icke!
Långkallingar, fårskinn på sadeln, fårskinnssulor och pannband under hjälmen hjälpte inte i -13 och näsan rann konstant.
Red på banan och först var både jag och Knatte rätt ofukuserade för jag hade en hund som fick stolleryck och sprang i hundra knyck på åker och va allmänt lycklig över livet vilket gjorde att ögonen gärna drogs åt de hållet...
Tog med andra ord rätt lång tid innan vi kom igång och jag va tvungen att riktigt sätta mig och bestämma mig för att nu kör vi. Knatte va rätt fin och vi gjorde en hel del övergångar och han har börjat göra halterna mycket bättre än förut då han lätt tappade tänket framåt och tog gärna något steg bakåt.
Tog till och med några galoppfattningar och det kändes som att hela Knatte lyste av lycka! Va väldigt länge sedan vi galopperade ordentligt men jag tycker ändå att han kändes mer på bakbenen än vad han gjorde i höstas och jag tycker sprången kändes väldigt runda. Kan dock va en inbillning i stundens hetta. Fick till en riktigt kanonfattning åt vänster ifrån skritt och han verkligen svävade fram. Fattningarna satt inte som en smäck precis men det är väl förstålig nu när det inte blivit så många på så länge.
Snälla vädret låt banan va såhär fin så vi kan rida ordentligt för de är välsigt roligt!
Såhär snyggt blir det när slemmet fryser på benen. Isglass någon?
Trött Knattsson efter passet:
Och dom här fåntrattarna kan man ju inte mer än skratta åt. Första la sig Knatte och rullade sig och sen Lill-fis. Så söta!
Slängde in Knatte lite snabbt i transporten så han fick äta lite mat där inne och nu går han in direkt i alla fall:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar