Inte utan er och träning

Idag stod det återigen träning på schemat så det va bara att lasta in sakerna i transporten...

linda Knatte med nya lindor ifrån schockemöhle i en väldigt bra färg som passar till de mesta.

Sen kom Rebecca och hjälpte mig att lasta och idag va Knatte inte riktigt med på noterna för nu förtod han att de inte bara va att gå in och få lite mat och sen ut igen så det tog kanske 10 min innan jag fick in honom. Men på något sätt måste jag ändå säga att det kändes skönt på något vis att vi fick ta igenom detta och att jag faktiskt fick känna att jag fixar dehär och om man jämför med hösten då det tog ett par timmar att lasta ibland så är detta ett så himla stort steg framåt. Idag kom vi iväg och va i tid:-)

På plats skötte sig Knatte återigen exemplariskt! De är helt otroligt va lugn och bussig han är och bara går in och gör en sådan kanon träning mitt ibland massa hästar, stolar, fladrande plastband och på en jättestor utebana. Han va verkligen helt undebar idag och bjussade verkligen på sina finaste sidor och jobbet med dom långa halvhalterna blev idag mer samla rikigt ordentligt och sen rida fram och han svarar verkligen toppen på de jobbet.
Jag blev filmad idag av Becca så jag hoppas på att få filmen sen så jag kan lägga ut den här:-)

Dagens inlägg ska faktiskt handla lite om just Anni och Becca och det är bara för att jag vill ge dem ett så himla stort tack! Innan jag träffade dom två så tuffade jag runt i skogen och red något dressyrpass då och då och tyckte att man va ungefär coolast i världen om man hade ridit en La på tävling och mitt självförtroendet va i botten. Jag hade en häst som va stressad och alldeles för svår för mig i de läget och jag visste varken in eller ut och då kom Anni och Becca och hjälpte mig att styra upp de hela.
Jag har alltid varit en medelmåtta och har alltid varit rätt bra på många saker men liksom aldrig nått rikigt ända fram även om jag verkligen försökt.
Det finns ingen som är så duktig på att sätta käppar i hjulet för mig själv som jag, för jag tror inte att jag ska klara av det. Det finns ingen som är så duktig som jag på att säga till mig själv att jag inte duger. Jag tror inte att detta är en sak som bara jag har problem med utan även många andra som håller på med hästar för de är ett så stort ansvar och så mycket pengar så vi hästmänniskor har helt enkelt så otroligt svårt att tro att de vi gör är tillräckligt. Vår största fiende är oss själva.Vi pressar oss själva till max och då är det så otroligt skönt att ha två fina vänner som stöttar mig precis jämt.

Det finns ingen som jag som är så otroligt tacksam över att få en kram och fina ord av två vänner som gjort att jag vågade ge mig ut och tävla och faktiskt känna att jag duger precis som jag är!
Att göra lite halvdåliga resultat på tävling har liksom aldrig spelat någon roll för mig för jag vet att jag inte kommer att ge upp i första taget för i morgon kommer en ny dag.
Jag vet att jag inte är perfekt och min ridning kan alltid bli så mycket bättre men med fina vänner i ryggen kommer man långt. För jag vet att jag kan fixa detta! Med lite hjälp går allt:-) Så mega stort tack för att ni finns och för att ni har lett in mig på rätt väg.

Blev lite ovanligt personligt idag men jag va helt rörd när jag åkte hem ifrån stallet idag för jag är så himla glad!